Grattis Hanna till doktorsexamen, kan du berätta vad din forskning och avhandling handlar om?
Tack så mycket! Jag är i min forskning särskilt intresserad av patientdelaktighet i det korta vårdmötet. Mycket av den forskning som finns i ämnet handlar om längre vårdkontakter där patienten möter en läkare eller sjuksköterska. I min avhandling intervjuade jag både patienter och personal i två olika vårdkontexter som präglas av det korta vårdmötet där patienten möter ett helt team. Jag utvecklade och utvärderade också två metoder som kan främja patientdelaktighet och öka medvetenheten om det hos vårdpersonalen.
Hur kom det sig att du började forska inom det området?
För min del var det verkligen inte något jag hade planerat. Det började faktiskt med ett kvalitetsförbättringsprojekt på min arbetsplats, en endoskopimottagning på Karolinska Universitetssjukhuset. Jag ville skapa en rutin för att göra patienter delaktiga inför sina endoskopiundersökningar, samtidigt som jag ville att teamet skulle arbeta mer samordnat och patientsäkert. Den dåvarande läkarchefen såg potential i projektet och kanske även i mig som person och pushade mig att våga ta steget och bli doktorand. Jag har inte ångrat mig en sekund! Det har snart gått ett år sedan den stora dagen. Det känns fortfarande nästan overkligt att jag är disputerad.
Vilket år tog du din examen som sjuksköterska från Röda Korsets Högskola?
Jag tog min sjuksköterskeexamen vårterminen 2007.
Varför valde du att studera till att bli sjuksköterska och vad har du gjort efter examen?
Min stora dröm sedan barnsben var att bli journalist. Jag hade precis avslutat ett treårigt program i journalistik. Jag var då 23 år, kunde visserligen intervjua och skriva, men jag hade ingen annan kompetens. Jag gjorde en reportageserie om blåljusyrken och minns att jag hängde med ett ambulansteam en natt och kände att ”wow, jag beskriver verkligheten, men ambulanspersonalen är med och påverkar den”. Jag kom hem efter den natten och sa till min sambo att jag skulle bli sjuksköterska. Jag tänkte att jag nog skulle kunna kombinera dessa två utbildningar i framtiden. Det har faktiskt inte varit en så dum kombination…
Efter min examen har jag jobbat kliniskt inom kardiologi, endoskopi och kirurgi. Jag har utbildat mig till specialistsjuksköterska inom akutsjukvård. Jag är studentansvarig inom min verksamhet och jag arbetar faktiskt också sedan flera år på deltid som instruktör i medicinsk simulering på CAMST, på plan 8, i samma hus som Röda Korsets Högskola! Sedan min disputation kan jag även titulera mig som universitetssjuksköterska, vilket är en specialtjänst på det högsta steget i Region Stockholms kompetensstege för sjuksköterskor.
Vad tar du med dig från din utbildning?
Oj, svår fråga! Massor av saker tror jag. Förutom bra kurser i anatomi, fysiologi, farmakologi, läkemedelsberäkning så minns jag också omvårdnadsteorierna och Antonowskys KASAM. Det bästa under utbildningen var den valbara kursen då jag reste till Tanzania och fick se sjukvården där.
Vad arbetar du med idag och vilka planer har du framåt inom ditt yrkesliv och din forskning?
Jag är anställd inom Omvårdnadsområde 1, Tema Cancer, på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Jag har i min tjänst lite olika delar, där vårdutveckling, forskning och utbildning kombineras med klinisk tjänst. Det är utmanande men roligt att hitta en balans mellan alla dessa olika delar. Jag vill fortsätta att göra allt det här – de olika delarna ger liksom näring åt varandra.
I min forskning planerar jag att fortsätta utveckla ett instrument som jag tog fram under doktorandtiden. Instrumentet kan användas som ett observationsprotokoll i akuta situationer för att mäta teamets förmåga att främja patientdelaktighet. Jag tror också att det skulle kunna användas i undervisning av studenter på grundutbildningarna, vilket jag är sugen på att testa. Just nu håller jag tummarna för att få finansiering för det projektet.
