Specialistsjuksköterskor inom prehospital akutsjukvård (ambulanssjuksköterskor) möter dagligen patienter med ospecifika symtom. Dessa patienter är ofta äldre och en av tre har ett allvarligt tillstånd som kan vara svår att identifiera. En intervjustudie med ambulanssjuksköterskor visar att fördjupad systematisk bedömning och erfarenhet upplevs minska lidande och öka patientsäkerheten i vårdmötet.
Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att ta hand om patienter med ospecifika symtom
– Syftet med studien har varit att studera ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att ta hand om patienter med ospecifika symtom då detta inte har studerats tidigare. Att bedöma och ta hand om patienter med ospecifika symtom kan vara både utmanande och komplext för personal inom akutsjukvården. Studien visar att ambulanssjuksköterskornas erfarenhet har betydelse och att en fördjupad systematisk bedömning kan leda till ett meningsfullt vårdmöte som gör det mer möjligt att identifiera orsaken till besväret, säger Robert Ivic-Morén, specialistsjuksköterska inom anestesisjukvård, adjunkt vid Röda Korsets Högskola och en av forskarna bakom studien.
Ett vårdande möte uppstår när sjuksköterskan möter patienten och ambulanssjuksköterskor måste vara förberedda och ta ansvar för mötet som till stor del är avhängigt på relationen och kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten. För att se och förstå patientens upplevelse av lidande måste vårdgivaren sträva efter att se varje patient som en unik individ och involvera patienten i den givna vården.
Utmanande för vårdgivaren att identifiera orsak till besvär
En patient som upplever ospecifika symtom kanske inte kan redogöra för orsaken till sitt lidande, vilket kan vara utmanande för vårdgivaren när de försöker identifiera orsaken till besväret. Bedömnings- och behandlingsriktlinjer saknas dessutom för ospecifika symtom vilket leder till subjektiva bedömningar.
– Patienter som upplever ospecifika symtom är ofta äldre och av dessa har en av tre ett allvarligt tillstånd. Trots att det är en hög dödlighet bland gruppen är bedömningen av patientgruppens medicinska allvarlighetsgrad låg eftersom metoden oftast baseras på vitala tecken och specifika symtompresentationer. Ambulanssjuksköterskor möter dagligen patienter som upplever ospecifika symtom, vanligen typiskt vaga symtom, såsom ”påverkat allmänt hälsotillstånd”, ”allmän sjukdomskänsla”, ”sjukdomskänsla” eller ”att bara inte klara av dagliga aktiviteter” och åtföljs ofta av brist på påverkade vitala tecken, förklarar Robert Ivic-Morén.
Optimera organisatoriska processer
Studien genomfördes i form av individuella intervjuer med ambulanssjuksköterskor i Sverige. Svaren kan sammanställas i tre kategorier:
- Oförklarligt lidande
- Systematiskt förhållningssätt och erfarenhet förbättrar den medicinska säkerheten
- Organisationsprocesser kan optimeras
– Erfarenhet och ett systematiskt tillvägagångssätt ansågs vara avgörande för att förbättra den medicinska säkerheten. Detta skulle kunna stärkas genom återkoppling på sjuksköterskans vård från mottagande vårdenheter och arbetsgivare. För att optimera organisatoriska processer kan utvecklingen av möjligheten att förmedla patienten till olika vårdnivåer vara en viktig komponent, säger Robert Ivic-Morén.
