Pandemin kastade intensivvårdens personal in i ett oräkneligt antal utmaningar och omvälvningar. I en ny studie har forskare undersökt chefernas roll och erfarenheter. Slutsatsen är att den dramatiska omställningen av intensivvården innebar en hög organisatorisk och personlig kostnad, och det finns lärdomar att ta med sig.
Intensivvården runt om i världen var i fokus under covid-19-pandemin. Intensivvårdsavdelningar bemannas av högt kvalificerad och interprofessionell personal som vårdar de svårast sjuka patienterna. Under pandemin stod de inför en oväntad och intensiv arbetsbörda, och de var tvungna att snabbt anpassa sig för att klara av den ökade efterfrågan på vården.
I en rad studier har forskare undersökt olika aspekter av intensivvården under pandemin. Den senast publicerade vetenskapliga artikeln beskriver chefernas erfarenheter. Studien visar att covid-19-pandemin tvingade svensk intensivvård att genomgå en dramatisk transformation.
– Resultaten betonar tydligt att intensivvården klarade av mer än någon kunde tro men att anpassningarna kom med en hög personlig och organisatorisk kostnad. Dragkampen mellan krav och resurser gjorde att ledare fick jobba hårt för att möta de utmaningar som pandemin ställde men att man inom intensivvården klarade det. Jag citerar en av cheferna; ”personalen har levererat, men det har varit till ett mycket högt pris för den enskilda personen” säger Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet och en av författarna till studien.
Anna Nordin från Karlstads universitet är projektledare för studierna och hon betonar den enorma utmaningen.
– Sjuksköterskor från olika specialiteter rekryterades för att öka kapaciteten och ta hand om ett ökat antal patienter. Detta krävde en ny administrativ struktur och en samordning som sällan tidigare skådats.
Låg kapacitet behövde fördubblas
Sverige hade i början av pandemin en av de lägsta IVA-kapaciteterna i den västliga världen. Som en reaktion på den växande krisen fördubblades kapaciteten genom att tillfälliga IVA-avdelningar skapades. Omstruktureringen innebar dock en stor press på både personal och chefer.
– Cheferna saknade någon att vända sig till, de fick motivera personal som var ledsna, rädda, och utmattade att orka fortsätta jobba, de förväntades ha lösningar när inga fanns och de arbetade enormt mycket, säger Anna Nordin.
Forskarna beskriver att en av intensivvårdscheferna sade ”Chefen ovanför mig är lika slutkörd och jag tror inte vi orkar stötta varandra heller. Alla, även i chefsledet, är vi lika trötta”.
Det var här som ledarskapets unika roll blev mest framträdande. Bristen på förberedelse och resurser skapade en mängd utmaningar, inklusive överarbetade och oroliga medarbetare och ökad smittrisk. Ledarna upplevde att snabb kommunikation, chefsnärvaro på avdelningarna, tydligt beslutsfattande, strukturerade prioriteringar och ömsesidigt förtroende var viktiga faktorer för att hantera krisen på bästa möjliga sätt.
Lärdomar att ta med sig
– För att förbereda sig för framtida utmaningar måste intensivvården och hela hälso- och sjukvårdssystemet ta med sig de värdefulla lärdomar som pandemin har lärt oss. Ledarskapets roll, effektiv resursförvaltning och personalens välbefinnande måste prioriteras för att säkerställa att intensivvården är rustad för att möta framtida kriser med större motståndskraft och effektivitet, säger Maria Andersson, Röda Korsets Högskola.
Mer information
- Intensive Care Managers’ Experiences of the COVID-19 Pandemic: A Dramatic Change of the Intensive Care Landscape är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Nursing Management
- Nyheten på Karlstads universitets webb
- Nyheten på Luleå tekniska unversitets webb
Om studien
Forskarna bakom studien är Anna Nordin, Karlstads universitet, Åsa Engström, Luleå tekniska universitet, Maria Andersson, Röda Korsets Högskola och Angelica Fredholm, Karlstads universitet.
Läs mer om en av de tidigare artiklarna från forskningsprojektet om intensivvården under pandemin:
