Frida, välkommen till Röda Korsets Högskola, berätta lite om din bakgrund och vad du ska göra på högskolan!
Tack! Jag är ny samordnare för Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering. Jag startade mitt yrkesliv som psykolog på Röda Korsets behandlingscenter för torterade flyktingar i Stockholm, där jag också var biträdande verksamhetschef. Under ett par år har jag nu, efterfrågat i den så kallade flyktingkrisen, arbetat med kompetensutveckling om posttraumatisk stress (PTSD) och tortyr hos Transkulturellt Centrum som är Region Stockholms kunskapscenter för vårdpersonal om patienter med migrationsbakgrund. Via det uppdraget har jag bland annat fått föreläsa om transkulturell vård här på Röda Korsets Högskola!
Att värna människor på flykt är viktigt för mig och jag har mött flyende i många roller, bland annat som ordförande för Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, och som en av kommissionärerna i Asylkommissionen som undersöker effekter av den nya migrationslagstiftningen. Numera träffar jag patienter igen, som frivillig på Röda Korsets Vårdförmedling. Ett specialintresse är äldre migranter med sent debuterande PTSD och differentialdiagnos mot demenssjukdomar, som jag skrivit en bok om ”När kriget är allt du minns”.
Röda Korsets kompetenscenter invigdes förra året, vad ser du som kompetenscentrets viktigaste uppdrag?
Trots att Sverige blivit ett nytt hem för många krigsskadade är både somatisk och psykiatrisk vård underutvecklad. En av de främsta uppgifterna för kompetenscentret är att bidra med kunskap om hur vi bäst vårdar människor så att de kan lägga våldet bakom sig. Samarbetet mellan Röda Korsets Högskola och Svenska Röda Korsets behandlingsmottagningar kommer formulera kliniskt relevanta forskningsfrågor och systematiskt samla in patientdata som leder till högkvalitativa studier – det är ett bidrag inte bara till svensk vård, utan också till det globala kunskapsläget om patientgruppen.
Vilka frågor är centrala att lyfta inom området tortyr- och krigsskaderehabilitering?
Sverige är en del av en internationell vårdkedja. Under flykten och i läger möter tortyröverlevare vårdpersonal. De kommer ibland hit med en skrynklig pappersjournal i handen som visar på våra kollegors omsorg. Men väl i Sverige brister vårdkedjan. Varken myndigheter eller vårdpersonal frågar om tortyrskador. Tortyrskadedokumentation görs mycket sällan, varken i primärvården eller av experter.
När alltför få får den rehabilitering de har rätt till tvingas de gå genom livet och påminnas, ofta både bildligt och bokstavligt i varje smärtsamt steg de tar, om hur mycket det kostat att exempelvis sätta sig upp mot en diktator som Assad. Som asylsökande riskerar tortyröverlevare inte enbart att nekas vård utan också asyl, om Sverige inte identifierar dem som torterade. Svensk vårdpersonal behöver stöd och utbildning för att inte vara den svaga länken i vårdkedjan för torterade.
Vad är fokus för kompetenscentret det kommande året?
Tortyrfrågan är vår Sverigeunika kompetens, traumabehandlingen det som ger oss bredd att länka till forskningssamarbeten med andra. Kompetenscentret ska bidra till kunskapsläget om hur migrationspolitiken påverkar krigsskadades hälsa och fördjupa arbetet med behandlingsutvärdering. Det är en spännande tid just nu, vi är inne i andra vågens traumaforskning som utifrån nya kunskaper om hur traumaminnen lagras kan bli mer individualiserad och därmed mer effektiv – och framför mer skonsam. Det är en häftig utveckling som jag hoppas att många kollegor på Röda Korsets Högskola vill vara en del av!
