Varför behövs forskning om barn som utsatts för tortyr?
Kunskapen om barn som överlever tortyr är mycket begränsad trots att inget talar för att barn utsätts för tortyr i mindre utsträckning än vuxna. Vi vet dessutom att all typ av våld riskerar att ha särskilt allvarliga konsekvenser för hela barnets fortsatta utveckling. Kunskapsbristen riskerar därför både att osynliggöra barn som brottsoffer.
På Röda Korsets behandlingscenter i Uppsala erbjuds barn och vuxna med ohälsa till följd av krig och tortyr psykologisk och fysioterapeutisk behandling. Dessutom genomför samtliga fem behandlingscenter i landet tortyrskadedokumentation i enlighet med FN:s standard, det så kallade Istanbulprotokollet. I detta arbete har barns erfarenheter av tortyr hamnat i skymundan även inom våra verksamheter. Exempelvis har barns tortyrskador dokumenterats i mycket lägre utsträckning än vuxnas och barns erfarenheter av våld från allmänna representanter har mer sällan benämnts som tortyr.
Detta vill vi ändra på. Initiativ till denna studie togs i samband med att den uppdaterade versionen av Istanbulprotokollet planerades att publiceras med ett avsnitt om barn. Vi såg det som en god möjlighet och som direkt nödvändigt att utveckla våra metoder för att bidra till att fler barn får den rehabilitering och den upprättelsen de förtjänar och har rätt till.
Varför utsätts barn för tortyr?
Barn torteras av samma anledningar som vuxna. De utsätts för tortyr för att avtvingas information eller bekännelser om sådant som rör dem själva eller andra i deras närhet. Barn torteras som straff för något de gjort eller påståtts ha gjort. Tortyr mot barn används som medel för tvångsrekrytering av barnsoldater och som vapen i kris- och krigsdrabbade områden. Barn torteras även på grund av vilka de är, vad de tror på och hur de lever.
Barn är lättare byten och riskerar att utsättas för tortyr inom fler samhällsarenor och situationer än vuxna. Även om barn från alla samhällsgrupper riskerar att utsättas för tortyr ser vi att vissa grupper av barn löper högre risk. Särskilt utsatta är barn som lever i hemlöshet, de som lever i låsta institutioner såsom anstalter eller vårdinrättningar och barn på flykt utan vårdnadshavare. Det är i dagsläget svårt att uppskatta hur vanligt det är att barn utsätts för tortyr. Detta beror på att tortyr sällan dokumenteras, i synnerhet om det är barn som torterats.
Vad hoppas ni på att uppnå i projektet?
Vi hoppas kunna samla kunskap om tortyrutsatthet hos barn och vilka särskilda krav det ställer på oss som bedömare, behandlare och de metoder och rutiner vi arbetar utifrån. Detta vill vi göra genom att samla den internationella kunskapen som finns om screening, dokumentation och behandling av tortyrskador hos barn. Dessutom vill vi se över, utveckla och ålderanpassa befintliga metoder och rutiner för bedömning, dokumentation och behandling av tortyrskador hos barn.
Vi hoppas även kunna bidra kunskapsspridning utanför våra verksamheter så att barn som utsatts för tortyr lättare kan identifieras inom exempelvis Hälso- och sjukvården, Socialtjänsten, Migrationsverket och Elevhälsan.
- Läs projektets första litteraturstudie om vad vi vet om screening, behandling och dokumentation av tortyr mot barn här.
Vilka ingår i forskningsprojektet?
Projektet leds av Ronak Tamdjidi, projektledare och psykolog på Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade i Uppsala. Tillsammans med henne arbetar verksamhetschef och psykolog Niklas Möller och psykolog Viktor Mauritz,. Projektgruppen består också av Fyra forskare och kollegor vid Röda Korsets Högskola, Ferdinand Garoff, Julia Jennstål, Catarina Nahlén Bose och Miguel Diaz. Dessutom arbetar ytterligare tre konsulter med specialkompetens (juridik, neuropsykologi och somatisk medicinskadedokumentation för barn).
Röda Korsets behandlingscenter i Uppsala
RKC Uppsala är ett behandlingscenter som erbjuder traumabehandling för barn och vuxna personer som varit med om traumatiska händelser i form av krig, tortyr och flykt.
