Hur kom det sig att du hamnade på Sjuksköterskeprogrammet vid Röda Korsets Högskola?
– Jag valde att utbilda mig till sjuksköterska efter en sommar som vårdbiträde i min hemkommun Eskilstuna. Jag hade jobbat med otroligt professionella distriktssjuksköterskor som inspirerade mig att studera till sjuksköterska. Jag valde Röda Korsets Högskola för dess globala profil och de värderingar Röda Korset arbetar utifrån, framför allt värderingar om internationell solidaritet. Som sjuksköterska måste vi kunna möta alla typer av lidande, oavsett om det är runt hörnet eller ett hav bort.
Under utbildningen har du gjort praktik i Afrika. Kan du berätta mer om det?
– Precis innan corona-pandemin bröt ut fick jag möjlighet att resa till Tanzania för att där utföra min kvinno- och barnpraktik. Jag bodde i Kolandoto, en liten by någon timme utanför Mwanza. Jag praktiserade vid ett mindre sjukhus som drivs av en kyrka. Sjukhuset bedriver även studieverksamhet för bland annat sjuksköterskor och andra medicinska professioner. Under mina fyra veckor fick jag, förutom fantastiska minnen, även en bättre förståelse för hur olika utmaningarna och förutsättningarna för vård är runt om i världen.
Finns det någon speciell anledning till att du ville göra ett utbyte?
– Jag hade lovat mig själv att ta varje chans att resa under min studieperiod. Jag vill se världen och lära mig mer om de utmaningar som finns globalt eftersom jag i framtiden vill arbeta med vård internationellt. Jag hoppas att få arbeta med globala hälsoutmaningar, med organisationer som Röda Korset eller Médecins Sans Frontières (Läkare utan gränser).
Väl på plats, hur kunde en vanlig dag se ut?
– Vi bodde i en så kallad ”gated community” tillsammans med personalen från sjukhuset. Dagarna började alltid med att vi gjorde oss i ordning för praktiken och promenerade till sjukhuset, som låg väldigt nära boendet. Väl på plats stationerade vi oss vid den avdelning vi skulle vara på och där följde vi de studenter som undervisades. I och med att detta sjukhus låg i direkt anslutning till en skola, med bland annat sjuksköterskeutbildning, fick vi ofta delta på undervisande ronder som oftast var på engelska. Senare på dagen, när praktiken var slut, åkte vi oftast in till storstan för att handla eller bara slappa med en kall dryck.
Vilka var de största utmaningarna? Vad var mest inspirerande?
– Den största utmaningen var att tillgången till vård är så låg. Det kunde till exempel handla om att gravida kvinnor hade flera kilometer till närmaste klinik. I sådana lägen blir det oftast en ekonomisk förlust för de blivande föräldrarna att besöka kliniken eftersom det går åt en hel arbetsdag.
– Mest inspirerande med resan var nog att se engagemanget hos vårdpersonalen och hur de bedrev olika former av vårdinsatser för att främja folkhälsan. Varje torsdag åkte till exempel ett gäng sjuksköterskor och läkare ut till småbyar runtom Kolandoto för att registrera nyfödda barn, göra uppföljningar och vaccinera.
Vilka är de största skillnaderna mot att jobba med vård i Sverige?
– Den största skillnaden är att patientgruppen i Tanzania är helt olik den vi är vana vid. I Tanzania söker sig patienterna till vård mycket senare än i Sverige och är därför oftast mer svårbehandlade. Det kan bero på infrastrukturmässiga utmaningar i regionen – att det är långt att ta sig till närmaste klinik. Men också att relationen mellan vård och religion är så starkt sammanlänkad. Många människor söker sig hellre till sin lokala medicinman först istället för att gå direkt till sjukhuset.
Har du något tips till någon som ska iväg på ett liknande utbyte?
– Om du ska åka till Tanzania är mitt bästa tips att försöka se så mycket som möjligt. Planera in exkursioner, häng i Mwanza och besök det enorma naturreservatet Serengeti!
Namn: Marcus Gunnarsson
Ålder: 25
Gör: Går sista året på Sjuksköterskeprogrammet vid Röda Korsets Högskola
