Varför valde du att läsa specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning intensivvård på Röda Korsets Högskola?
Det var egentligen en slump att jag hamnade just här. Jag sökte flera IVA-utbildningar, men råkade komma in på den här på utlottning. Sedan blev jag påmind i sista sekunden att anmäla mig av en kollega på intensiven jag jobbade på. Det blev ju bra till slut!
Hur har studietiden varit, vad har varit bäst, har det funnits några utmaningar?
Första året fungerar bra på IVA-utbildningen, med god progression av kunskapen och bra föreläsningar. Det upplevs som ganska låga krav på en student som läser på halvfart 50%, men då blir starten på arbetslivet mycket tuff. Det är viktigt att skolan informerar om hur mycket studenterna faktiskt måste lära sig, och hur mycket ansvar man måste ta själv. Jag själv såg det som en möjlighet att verkligen hinna läsa på alla områden.
Hur upplevde du den verksamhetsförlagda utbildningen, vad tar du med dig från din tid på VFU?
Jag hade tur och var på två riktigt bra VFU-platser. Det gör stor skillnad hur väl arbetsplatsen fungerar och hur bra adjungerade kliniska adjunkter som finns där. På min andra VFU-plats ställdes stora krav på mig som student, och det uppskattade jag mycket. Jag tror man måste våga det som utbildare.
Jag tycker det är intressant att jobba med olika handledare och förstå hur olika människor löser problem och planerar sina dagar. Man får helt enkelt kombinera alla tips och tricks man får för att uppnå sin egen högsta nivå.
Hur är det att arbeta som specialistsjuksköterska inom intensivvård?
Intensivvårdsavdelningen, IVA, är en distinkt arbetsplats på sjukhuset där patienterna kan vara hur sjuka som helst, men där vi också har möjligheterna att hantera detta. Arbetsmiljön är tydligt förbättrad från avdelningar där man kan vara ansvarig för 16 patienter på ett nattpass och totalt saknar kontroll. På IVA kan vi kontrollera nästan allt. Ofta har man patienter med mycket udda sjukdomar som man sällan ser, eller de patienterna som haft extrem otur. Det blir stimulerande och håller en på tå. Man bli verkligen aldrig färdigutbildad. Generellt drar IVA till sig sjuksköterskor som är intresserade av sina jobb och vill lära sig mer, så kollegorna är ofta lite skarpare än på resten av sjukhuset, vilket bidrar till arbetsmiljön.
Hur arbetar ni i team?
Teamarbete är extremt viktigt på IVA. Alla måste dra åt samma håll och vara engagerade i arbetet. Eftersom patienterna ofta har udda tillstånd som har okänd eller komplicerad behandling så gör ett välfungerande tema stor skillnad i utfallet – när alla är ”närvarande” på arbetet, har samma mål och får komma till tals skapas förutsättningar för riktigt givande arbetsdagar för alla. Som sjuksköterskor så ska vi få alla udda specialiteter att samverka, vilket inte alltid är så lätt, samt hela tiden hålla kontakten med ansvarig läkare och vår undersköterska.
Är det stressigt att arbeta som intensivvårdssjuksköterska?
Ibland är det extremt hektiska situationer där patienten kraschar, och då gäller det att känna sig trygg i rollen som sjuksköterska, och kunna hantera adrenalinpåslaget. Som ansvarig sjuksköterska är det du som känner patienten och rummet bäst, och förväntas ”veta allt”. Man måste kunna fatta rätt beslut väldigt fort, och agera korrekt utan att fumla. Det här passar naturligtvis inte alla, och är också grunden till att man måste ha jobbat ett tag, gärna med kritiska patienter, så att man är van och känner till hur man reagerar när det hettar till.
Vad ser du fram emot att göra när du är färdig specialistsjuksköterska inom intensivvård?
Jag drömmer om att specialisera mig inom traumavård och katastrof och liknande fält. Ju värre skador, desto mer intressant är det. Jag tror att samhället framöver måste integrera sjukvård, krigsberedskap, samhälle och kommunikationssystem däremellan mycket mer för att fungera effektivt. Idag saknas en realistisk plan för ett allvarligt läge i Sverige, detta måste byggas tillsammans för att uppnå ett robust samhälle.
